Att hålla en hemlighet

I fredags så åkte vi upp mot Göteborg, till mitt och Emelies släktkalas. Väl i bilen upp bestämmer vi oss för att berätta den fantastiska nyheten för våra vänner Agge och Christoffer. Som blev hysteriskt glada för vår skull. De skall nämligen ha en egen liten bebis 2,5 månad innan vår dimper ner.

Det var även väldigt skönt att ha någon att berätta för, det blev mer verkligt då. Samt att vi äntligen hade några att ställa alla hundratals frågor till...

Vi ringde även till MVC och har fått tid för inskrivning den 7/3, då barnmorskan trodde att jag ska vara i vecka 9-10. Vilket nog kan stämma rätt bra, för idag söndag går jag in i vecka 6 (5+0). Dock känns det som en helt evighet tills vi skall dit och oron att något hemskt skall hända växer sig starkare för var dag som går. Jag kommer även att få träffa en läkare den 8/3 i och med min pco, så antagligen kommer vi att få göra ett vul då. Kommer nog gå som på nålar fram tills dess, för det är riktigt svårt att förstå att det faktiskt bor någon i min mage.

Resten av helgen flöt på men det har varit väldigt jobbigt att inte få berätta något för familjen. Men jag vet ju att det är bättre att vänta med att berätta. Daniel har nog lika svårt som mig att förstå vad som händer men han har sitt egna lilla sätt att bearbeta och sätta sig in i detta... Han surfar runt på nätet efter barnvagnar som får plats i vår lilla Audi :)