whining

Igår var det dags för veckans crossfit med de andra mammorna. Det var fokus på bål som jag hade varit med och önskat. Dock bestämde Sam sig för att vakna efter ca 20min sömn i vagnen och gnällde så fort jag försvann ur hans synvinkel - då de flesta övningar var på marken försvann jag ju rätt ofta! Så det blev till att vandra runt och få honom att somna igen. Vilket var lättare sagt än gjort!

För så fort han somnade så vaknade han till så fort jag stannade vagnen. Gav tillslut upp och åkte hem i hopp om att han skulle somna i bilen, men icke! Det kändes lite som att han gav igen för att jag sabbade hans sömn i måndags...

Så hela träningen blev misslyckad vilket känns väldigt tråkigt då det är en hel vecka till nästa :(
Sam fortsatte sin "vägra-sova-kampanj" hemma och startade även upp "gnälligast-av-dem-alla-kampanj". Vid 16 fick jag krupp av allt gnäll och packade ner Sam i sittdelen och gick ut i eftermiddagssolen. Det var gaulet kallt, men pojken blev i alla fall tyst och tittade storögt på allt som swooshade förbi. Han somnade tillslut och vi vandrade hemåt där jag ställde honom på utsidan så att han kunde sova vidare.

Daniel kom hem och tog även han en tur med den sovande pojken som vaknade lagom till det att de kom hem. Tyvärr fortsatte han sin kampanj och jag kan lova att både Daniel och jag tyckte att det var otroligt skönt då han vid 19:30 somnade för natten!

Varför detta gnäll förstår jag dock inte!
Kan det vara tänder på G?
Kan det vara en utvecklingsfas?
Kan det vara så att Sam inte tycker att jag är rolig längre...? (Neeeee...)

Jobbigt är det i alla fall!