Idag, för exakt ett år sedan, åkte Daniel iväg på jägarkurs på kvällen och jag fingrade lite på de graviditets teststickor vi hade fått hem samma dag. Hade inga misstankar om att det bodde någon i min mage, men kunde ändå inte hålla mig ifrån att testa en sticka. Då vi hade lite svårigheter att bli gravida var jag "van" vid att testa stickor hit och dit...
Döm av min förvåning när stickan visade ett positivt test! Jag blev jättearg på att vi lagt ut en massa onödiga pengar på dyra stickor som inte fungerade, och bestämde mig för att testa en gång till innan jag klagade till företaget jag handlat stickorna av.
Lyckades klämma fram några fler droppar och ser sedan att även denna sticka visar ett positivt test. Då börjar kroppen darra lite och det pirrar till i magen... Var det äntligen vår tur att få bli gravida? Misstänkte dock fortfarande att det var något fel på stickorna så bestämde mig för att ta ett "riktigt" test. De 3 följande minuterna var de längsta i mitt liv, men det glada beskedet som följde var värt den "långa" väntan.
En liten miniminiminimänniska, en liten bebis, hade flyttat in i min mage och vi skulle äntligen få bli en familj!
Daniel kom hem senare på kvällen och jag kurade upp mig i hans knä och kunde inte sluta le, så han förstod ju allt med en gång och frågade bara "Hur många test tog du" och när jag svarade "3" så brast vi ut i gapskratt.
❤
Två av testen vi tog och vårt lilla hjärta i vecka 9, ynka 3cm lång!
❤
Vår skrutt i vecka 18 och en bild på honom i vecka 29 efter 3D-ultraljudet!
❤
❤
Detta var kvällen innan jag skulle fylla 28år - Imorgon fyller jag 29år och är nu mamma till världens finaste lilla kille som jag älskar över allt annat på denna jord!
